Grannen spelar piano igen. Ganska långt in på terminen pluggade jag mest på biblioteket, men nu när jag sitter i mitt hav av böcker hemma minns jag att det var på förmiddagen som tonerna från pianot brukade nå mig genom väggar och golv av betong och gips flera våningar ner. Det känns fridfullt. Igår Spelade grannen Fly me to the moon och jag tog tillfället i akt att sjunga till. Det är inte varje dag man blir ackompanjerad en vanlig tisdagsförmiddag, tänkte jag.
I övrigt har jag slagits med mitt nya nagellack sedan igår eftermiddag, målat om otaliga gånger men orkar aldrig vänta tills det torkat ordentligt innan jag börjar diska, torkar mig på en handduk eller fastnar i något anteckningspapper. Jag sitter rastlöst och försöker orientera mig bland mina tre kollegieblock fullklottrade med anteckningar, svarsförslag och obegripliga kom-ihåg som jag författat och härmat under de tolv veckor som gått sedan jag motvilligt satte mina fötter på Handels igen i augusti. Om en liten stund ska jag ge mig iväg för lunch och krismöte hos min bundsförvant i dessa tider av tentaångest och omotivation. Innan dess behöver samtal ringas, väskor packas och frukt kommas ihåg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar