Precis nu kan jag inte bestämma mig om vad jag vill helst - skriva egna berättelser eller läsa andras redan publicerade romaner. Det jag borde göra är att sova. Istället sitter jag kvar framför skärmen och lyssnar på The National, ny musikalisk kärlek för mig. Har ont i ryggen. Den är skev efter veckor av kånkande på en alldeles för tung skolväska.
Förra året vid den här tiden hann jag ingenting. Vid den här tiden i år är jag möjligtvis flera snäpp mer egoistisk men jag gör mycket mer. Kanske hinner jag inte nödvändigtvis så mycket mer av det jag borde göra. Det konstiga är att jag inte bryr mig så himla mycket. Det har varit en lång och seg och ändå stressig termin såhär långt rent pluggmässigt, och någonstans på vägen försvann motivationen för paragrafer. Däremot finns motivationen till mycket annat runt omkring. Jag tackar min inre människa för att hon faktiskt innehåller genuint engagemang, och en entusiastisk ork. Så mycket jag inte trodde att jag kunde och så står jag plötsligt där och kan. Eller sitter.
Just nu känner min inre människa lust (ja, just det - äkta lust, helt okonstlad) att läsa andra människors redan publicerade alster. Jag har lånat García Márquez på biblioteket. I somras läste jag Hundra år av ensamhet av densamme och älskade den. Återstår att se om jag kan bli lika trollbunden igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar