Jag borde starta en sjukblogg. Sjukdom verkar vara det genomgående temat i mitt liv för tillfället. På mindre än två veckor har jag nu drabbats av min andra dunderförkylning, och jag gnäller och lider som sig bör. Det är så jobbigt att inte kunna andas. Eller att inte kunna tugga med stängd mun. Hörde igår att kroppen själv reglerar så att man alltid kan andas, och det är därför man bara är täppt i en näsborre åt gången när man är sjuk. Ursäkta, men vad lever dessa människor i för drömförkylningar? Min kropp verkar ha missat den där självregleringen. Här täpper det till i båda näsborrarna och hade det funnits en tredje kan jag ge mig fan på att det varit stopp där också. Följdaktligen sitter man här som en gapande torsk, bara för att ansträngt kunna uppnå något som liknar andning. Inte så kul.