Grådask och imaginärt slask

Varenda morgon vaknar jag upp till ljudet av att regnet smattrar mot rutan. Spontant börjar jag känna mig väldigt trött på att varje dag kämpa mig ut i horisontellt regn. Idén om paraply är bara att ge upp i den här delen av landet där saker blåser sönder och bort på nolltid. Vädret, denna ständiga källa till klagan. Det och sjukdomen som ligger latent och smygande i min kropp. Nu sitter den i halsen. Ganska ovärt.