Vilken princip?

Den stora frågan jag just nu brottas med: är trettio genomlyssningar av den här låten att jämföra med en timmes aktivt pluggande?

Hair

Det finns få saker som jag drar mig så mycket inför som att gå till frisören. Det har många orsaker, men framförallt är det för att håret ofta ser värre ut när jag lämnar salongen än när jag gick in. Varenda frisör vill framhäva mina lockar med diverse produkter tills jag liknar ett långhårigt får som tillbringat alldeles för mycket tid på ett kalt och blåsigt berg. Alla vill tala om för mig hur snabbt lockigt hår blir slitet och att jag borde klippa mig oftare. Alla vill kränga dyra frisörprodukter som jag ändå aldrig skulle hinna använda.

Så kom vändpunkten. I vintras var jag för första gången på länge hos en frisör som både lyssnade på mig och dessutom kom med egna idéer - och det blev bra! Tyvärr är det längesedan det var vinter och nu hade nivån av klyvna toppar nått nya höjder. Ett besök hos frisören var oundvikligt. Dessvärre är mitt rastlösa hjärta aldrig riktigt nöjt, så nu tänkte jag prova en lite billigare frisör och hoppades på ett bra resultat trots det. Det blev inte bra. Frisören var okoncentrerad, oengagerad och dålig. Jag satt där och ångrade bittert att jag sagt att jag ville ha tillbaka min lugg. Det gjorde jag rätt i, för inte blev det bra inte. Så nu sitter jag här hemma och surar i en ful frisyr och en ojämn och alldeles för rakt klippt lugg och hoppas att håret ska växa fort så jag får en anledning att fixa till eländet.

I've turned them into a rather smart casual jacket

Av förklarlig anledning kom jag att tänka på det här fantastiska klippet idag under föreläsningen om redovisning och resultaträkningar. Det finns en orsak till att jag inte valde att plugga ekonomi. Inte anade jag att jag skulle bli tvungen att lära mig bokföring för att ta mig igenom ett helt annat program. Det känns inte helt okej. Det är ett av skälen till att jag hellre tittar på väl utvalda klipp på youtube. Igenkänningsfaktor: hög.

P.S. Klippet är även en fantastiskt användbart i deklarationstider!

Jag borde starta en sjukblogg. Sjukdom verkar vara det genomgående temat i mitt liv för tillfället. På mindre än två veckor har jag nu drabbats av min andra dunderförkylning, och jag gnäller och lider som sig bör. Det är så jobbigt att inte kunna andas. Eller att inte kunna tugga med stängd mun. Hörde igår att kroppen själv reglerar så att man alltid kan andas, och det är därför man bara är täppt i en näsborre åt gången när man är sjuk. Ursäkta, men vad lever dessa människor i för drömförkylningar? Min kropp verkar ha missat den där självregleringen. Här täpper det till i båda näsborrarna och hade det funnits en tredje kan jag ge mig fan på att det varit stopp där också. Följdaktligen sitter man här som en gapande torsk, bara för att ansträngt kunna uppnå något som liknar andning. Inte så kul.

Grådask och imaginärt slask

Varenda morgon vaknar jag upp till ljudet av att regnet smattrar mot rutan. Spontant börjar jag känna mig väldigt trött på att varje dag kämpa mig ut i horisontellt regn. Idén om paraply är bara att ge upp i den här delen av landet där saker blåser sönder och bort på nolltid. Vädret, denna ständiga källa till klagan. Det och sjukdomen som ligger latent och smygande i min kropp. Nu sitter den i halsen. Ganska ovärt.

Jag vaknade i morse till ett kraftfullt åskoväder i norra Bohuslän och kommer om ett par timmar somna lite längre ner längst västkusten i ett klart och vindstilla Göteborg. Utanför mörknar det och jag sitter här med en känsla av att jag ikväll är precis där jag borde vara. Jag är hundra år äldre än vad jag var vid den här tiden för många år sedan och även om hösten kommer dragandes med samma känslor varje år är jag bättre på att tackla bort dem nu. Istället för att lägga mig platt på vägen och låta dem komma indundrandes som stora tanks och låta dem meja ner allt i sin väg, inklusive mig, står jag nu vid vägkanten och ser dem köra förbi.

Ett av de där åren när hösten började som jag var hundra år yngre än nu fick jag brev där det stod att "hjärter dam nu i september börjar en annan typ av vår". Även om jag inte längre är den jag var då och inte längre desperat jagar den där våren, skitsamma vilken typ, så finns det lugn i den just de orden. De tar ner mig på jorden, tillbaka i tiden och sedan in i framtiden.

Nästan halva september har redan hunnit passera och jag väntar mig inga mirakel. Ingen körsbärsblom i oktober eller solnedgångar sedda från gråstensklippor när snön kommit. Däremot är jag beredd att återuppta de där delarna i livet vars illusioner inte kommer lämna mig tom av besvikelse inför hur det verkligen var. De delarna som formade mig till att veta vad jag vill ha ut av mina dagar genom att vara bra upplevelser. Utan att tvinga mig till motsatstänk.

JO och oväntat djurskydd

"Beträffande pantens fysiska vård kan nämnas, att JO i sin ämbetsberättelse år 1956 (s. 255) uttalade, att en panthavare, vid pantsättning på yrkesmässiga pantlånekontor, bör vara skyldiga att med verksamt malmedel eller annan däremot svarande åtgärd företa noggrann malbehandling av panter, som kan utsättas för malangrepp."