Mitt i alltihop händer det att jag stannar upp och mentalt omfamnar mig själv och helt går upp i känslan av hur bra jag har det nu. Jag tänker alltid tanken med viss förvåning och en svallande tacksamhetskänsla.
Som igår (bortsett från omtentan), med lunch med två av mina absolut bästa vänner någonsin, ett fantastiskt schemaläggande för kommande läxhjälpstermin samt en okej fransk film på kvällen som återuppväckte längtan efter att lära mig detta fantastiskt vackra språk. Oftast begär jag inte mer än så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar