Efter nästan tio timmars sömn känner jag mig tröttare än vanligt när jag ragglar upp ur sängen. Utanför vet jag att världens finaste vårdag väntar, solen strålar in i glipan mellan gardinerna och jag känner mig både pepp och en aning stressad över att jag ännu inte är påklädd och halvvägs ut genom dörren för att få ut mesta möjliga av förmiddagen. Jag vet knappt vilken dag det är men vet att jag inte har någon god frukost hemma och jag har följaktligen ingen lust att äta något. Jag klarar tråkiga (till och med äckliga) matlådor, men att äta äcklig frukost är verkligen att göra våld på mig själv. I mitt huvud har jag lagt upp ett ambitiöst schema för dagen, så fullproppat med saker jag vill hinna med att det är dömt att misslyckas och jag kommer i slutändan känna mig otillräcklig och besviken på mig själv. Jag vill både gå ut och lägga mig i solen på uteplatsen och duscha - samtidigt. Jag vill vara på träningsanläggningen om en timme och vara i stan i affärer och ta med mormor på en promenad - samtidigt. Jag vill gå en långpromenad själv längs Lärjeån och skicka in ansökningar till praktikplatser och restplatser till utlandsterminer. Jag vill åka och hälsa på mamma och pappa och gå på en väns avskedsfest. Jag vill vårstäda uteplatsen, utrota ogräset och spika upp tavlor på väggarna i lägenheten. Jag vill skaffa ny stil och skriva en bok. Nu. Idag.
Jag gillar ju listor, att skriva upp allt som ska göras på dem. Det värsta är att de aldrig prickas av men ständigt fylls på, allt medan jag fortsätter drömma och planera och dagarna går.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar