That precious flame

"Like the tide receding, the shoreline washed clean, with Sumire gone I was left in a disorted, empty world. A gloomy, cold world in which what she and I had would never ever take place again.
     We each have a special something we can get only at a special time of our life. Like a small flame. A careful, fortunate few cherish that flame, nurture it, hold it as a torch to light their way. But once that flame goes out, it's gone for ever. What I'd lost was not just Sumire. I'd lost that precious flame."

- Ur Sputnik Sweetheart av Haruki Murakami

Tillflyktsort

Eftersom livet i allmänhet och Göteborg i synnerhet ofta misslyckas med att leverera har det varit viktigt att ha en strategi för att tackla verkligheten. Min varierar och det är långt ifrån alltid som den faktiskt fungerar, men under hösten har jag för korta stunder funnit lindring i att förlora mig i minnen av Barcelona. Staden som gjorde mig blixtförälskad och sedan inte velat låta mig glömma den. Jag är så tacksam för att den inte släpper taget.

emptiness has its solace in that there's nothing left to take

Så kom vintern med kylan som varit så karaktäristisk för de senaste årens vintermånader. Många av mina sämsta minnen utspelar sig i snölandskap. De människor som under de senaste åren av olika anledningar har gjort mig riktigt ledsen har ofta passat på att göra det just under årets kallaste tid och kvar finns en känsla av förlust som jag inte kan skaka av mig. Så varje dag går jag runt och förlorar sådant som redan är borta och upplever sorgen i mellangärdet så ofta att jag börjar misstänka att den blivit permanent.

Bodily - Ani Difranco